2 Mello - midnight broadcasts, vol. 2

Midnatt är inte bara en tidpunkt, utan ett tillstånd där tiden verkar stå stilla mellan två verkligheter. På Midnight Broadcasts, Vol. 2 omvandlar 2 Mello denna stillhet till en precis ljudbild: avslappnade hiphop-beats som inspirerats av jazzmusiken från paussegmenten i Adult Swim, särskilt de som sändes mellan 2004 och 2008. Albumet släpptes den 15 augusti 2017 som en självutgiven skiva utan skivbolag, och det strävar inte efter att efterlikna den rena jazzmusiken, utan snarare att fånga en specifik nostalgisk atmosfär, där moderna rytmer samverkar med äldre harmonier för att skapa en intim och sammanhängande värld.

Estetiken i paussegmenten: mellan avslappnad hiphop och retrojazz

Det konstnärliga arbetet bygger på en kontrollerad spänning mellan genren hiphop och jazzinfluenser, utan att någonsin falla in i stilistisk förvirring. Varje låt är utformad för att framkalla den specifika perioden under 2000-talet då animationskanaler sände musik med särskilda stämningar. 2 Mellos tillvägagångssätt är att integrera dessa ljud i en lättillgänglig rytmisk struktur, och skapa en bro mellan den instrumentella jazzens komplexitet och den instrumentella hiphopens funktionella enkelhet. Denna fusion möjliggör en konstant energi samtidigt som den inbjuder lyssnaren att förlora sig i ljuddetaljer som påminner om radioprogram eller TV-pauser från en annan tid.

Ett urval låtar som avslöjar den musikaliska bredden

Skivan inleds med scarlet repose, en låt som omedelbart sätter tonen med en genomtänkt instrumentering, där man kan ana influenser från jazzstråkar utan att det påverkar rytmen negativt. Längre fram i låtlistan illustrerar satellite disco perfekt hur producenten integrerar element av dans och swing i en avslappnad hiphop-miljö, och skapar en dynamik som påminner om övergångarna i animerade filmer från 2000-talet. Låten coffee house erbjuder istället en mer intim atmosfär, med mjuka melodier som framkallar känslan av en lugn eftermiddag i solen, medan summer dreams tillför en känsla av lätthet och hopp genom sina ljusa ackord. Den andra halvan av skivan utforskar mörkare eller mer introspektiva territorier. waiting room och dark passageway leker med kontraster mellan relativt tystnad och plötsliga inslag av rytmiska mönster, vilket påminner om spänningsmomenten i TV-serier från den här perioden. swooning melody utmärker sig med en flytande melodilinje som löper genom hela låten, medan dance of life återinför en mer livfull energi utan att någonsin tappa bort den övergripande atmosfären. Låtarna window sleeper, deeper love och de sista spåren avslutar cirkeln med kontemplativa toner, där instrumenteringen verkar blekna gradvis för att lämna plats åt tystnaden.

Ett tematiskt sammanhang som förstärks av en soloproduktion

Albumet är huvudsakligen producerat av 2 Mello själv, vilket garanterar en enhetlig vision för projektet, från skapandet av beatsen till slutproduktionen av låtarna. Denna avsaknad av ett etablerat skivbolag bekräftas av pålitliga databaser som MusicBrainz och återspeglar snarare verkets status "no label" än en teknisk förklaring till själva produktionen. Avsaknaden av externa inblandningar eller samarbeten med andra artister förstärker idén om ett intimt arbete, där producenten också är den enda arkitekten för detta ljuduniversum. Den totala speltiden på 36 minuter erbjuder en komplett och välstrukturerad upplevelse, som undviker överdrifter samtidigt som den ger varje låt utrymme att andas i det övergripande sammanhanget.

Ett projekt förankrat i sin tid och sin kreativa utveckling.

Midnight Broadcasts, Vol. 2 passar naturligt in i den större ramen av 2 Mellos verk och utgör en logisk fortsättning på hans tidigare album, som Memories of Tokyo-To. Även om albumet är självutgivet och saknar stöd från ett traditionellt skivbolag, visar det en mognad i hanteringen av jazzinfluerarna som ofta överträffar amatörproduktioner. Genom att fokusera på kvaliteten i rytmerna och lojaliteten mot sin ursprungliga inspiration, lyckas 2 Mello skapa ett album som håller vad det lovar: en tidsfångst av ljud där man återfinner essensen av denna "interlude"-musik som blivit kultförklarad, omtolkad med distans och precision av en artist som fullständigt behärskar sitt främsta verktyg.