Amy Winehouse - Back to Black

"Back to Black" är albumet som fångade Amy Winehouses hjärtskärande kärlekssorg, och som släpptes av Universal Records den 30 april 2007. Det är ett album som utgör en rå självbild, där varje låt verkar vara en sida ur en dagbok, omvandlad till en ljudbild.

Ett studioalbum utan gästmedverkningar: Gabriel Roth och Mark Ronson ansvariga för de flesta låtarna.

Produktionen av detta album bygger främst på arrangemangen som gjordes av Gabriel Roth och Mark Ronson för de flesta låtarna, med Chris Elliott som dirigent. Assistentteknikerna Jesse Gladstone och Mike Makowski är krediterade på nästan alla låtar. Låt nummer 10 nämner en demo-producent, P*Nut. Denna tekniska struktur ramar in rösten utan några kända gästmedverkningar i de verifierade källorna, vilket gör att budskapet kan uttryckas fritt genom Amy Winehouses intima sång.

"Rehab", "You Know I'm No Good" och "Back to Black": de tre låtarna som berättar historien om uppbrottet.

You Know I'm No Good är en låt som förankrar albumet i en direkt bekännelse, där sångerskan öppet tar ansvar för sina brister. Back to Black fungerar som en narrativ brytpunkt, och sammanfattar på några minuter teman om förtvivlan och kärlekssvårigheter som genomsyrar hela skivan. Dessa tre låtar bildar en temamässig kärna kring vilken de andra låtarna kretsar, och skapar en sammanhängande emotionell utveckling trots variationen i de orkestrala arrangemangen.

Sammanfattning: Ett koncept om motståndskraft där avsaknaden av gästsångare förstärker den vokala kraften.

Back to Black är ett studioalbum som fångar Amy Winehouses kärlekssvårigheter med Blake Fielder-Civil, och förvandlar ett förfallet förhållande till en bestående ljudbild. Den noggranna produktionen av Gabriel Roth och Mark Ronson, där de orkestrala arrangemangen omger rösten utan några gästsångare, förstärker intrycket av absolut intimitet. Varje låt klingar som en hyllning till jazz- och soulrötterna, och påminner om de stora kvinnorna inom amerikansk svart musik, samtidigt som den förblir djupt personlig. Den tragiska skönheten i detta album berör ingen oberört, och dess popularitet startade direkt vid lanseringen, och det blev snabbt en bestående referens inom musikvärlden.