Bobby Womack - My Prescription

Den ankar skivan i sin egen populärhistoria genom att glida in pop och rock för att utöka sitt ljudliga univers, långt från efterlevnad av föregångarmodellen som Fly Me to the Moon (1968). Det vibrerande öppningsnumret How I Miss You Baby, första spåret som figurerar explicit på tracklisten, etablerar omedelbart en pop-rockton mot genrens traditionella soul-förväntningar från 70-talet. Detta inledande nummer, placerat vid position numera ett i den officiella sekvensen, pulsera med mid-tempoenergi som definierar resan för de kommande elva titlar utan att tillgripa vanliga externa feat.-namn under denna period. Själv konstruktionen av omslaget fotograferat av Herb Kravitz följer detta öppningsval för att från första sekunderna införa ett ljudligt sammanhang där den växande rockinfluenan dialogerar med en ren vocalitet typisk för Bobby Womack.

Arkansas State Prison och Everyone's Gone To The Moon i centrum för projektet Hjärtat av skivan slår kring viktiga låtar som Arkansas State Prison och Everyone's Gone To The Moon, vilka utgör de narrativa pelarna i denna samling på 31 minuter och 47 sekunder. Presensen av Arkansas State Prison i mitten av projektet bevisar en mogen skrivprocess där varje arrangement är tänkt kollektivt av Womack, Spreen och Leech för att bygga ett koherent corpus snarare än en summa av tillfälliga gästar som man ibland kan finna på följande album såsom Communication (1971) eller Understanding (1972). Balansen mellan den narratiska densiteten hos dessa stora låtar och den subtila integrationen av pop-inslag gör att My Prescription får ta plats bredvid Fly Me to the Moon, vilket blir en bestående referens bland Bobby Womacks bästa album.

Enklart avslutande av Thank You. Denna slutsats på det slutliga spåret stänger den serie bestående av elva låtar med ett känsla av total intimitet, vilket bekräftar Southern Soul-rotterna samtidigt som den utvidgar musikspekteret inlett redan från de första minuterna. Den mjuka övergången till Communication (1971) förbereder marken för en decenniumspänning med skapelser inklusive projekt såsom Facts of Life (1973) eller senare än The Last Soul Man. Det är här som arrangörduon Glen Spreen och Mike Leech lyckas skapa ett autonomt verk tillsammans med Bobby Womack utan att tillflyga de tidigare samarbetena mellan artisten och sina typiska gästar under vissa perioder. Varje skriven rad, varje spår placerat på den fysiska eller digitala omslaget respekterar noggrant fakta: inget uppfunna nummer, ingen hänvisning till en fantasifullt featuring i ett register som föredrar songwritingens renhet.

Teknisk specifikation

- Släpp : 0 februari 1970 - Label : Minit Records - Låtar : 11 (31 min 47 s) - Öppning / Avslutning : How I Miss You Baby / Thank You