D'Angelo - Voodoo

Albumet Voodoo är en ljudarkitektur byggd kring idén om ett "ålderdomligt" ljud, långt ifrån marknadsföringstermer, i syfte att uppnå en tidlös status. Släppt den 25 januari 2000 via Virgin Records, markerar detta andra studioalbum av D'Angelo en brytning med hans tidigare verk, Brown Sugar, efter fem års frånvaro och tre år spenderade i studiorna mellan 1997 och 1999. Inspelningen präglades av en intensiv period av experiment och improvisationssessioner, där ljudteknikern Russell Elevado uttalade att målet var att ge albumet ett "ålderdomligt" ljud för att det skulle framstå som tidlöst. Även om det ofta nämns som ett viktigt verk inom genren neo-soul, har D'Angelo själv beskrivit termen som "marknadsföringsstrunt", och föredrar att låta musiken tala för sig själv utan de begränsningar som kommersiella kategorier innebär. Den hybrida produktionen, orkestrerad av D'Angelo, Questlove och J Dilla (på vissa låtar), definierar albumets textur, med en osäker medverkan av den sistnämnda på flera spår. Denna approach möjliggör skapandet av en värld där funk möter hip-hop utan att någonsin förråda den ursprungliga intentionen om ett ljud som trotsar tiden. Albumet nämns ofta som ett viktigt verk inom genren neo-soul, även om D'Angelo själv har beskrivit termen som "marknadsföringsstrunt". De huvudsakliga producenterna inkluderar D'Angelo, Questlove och J Dilla (osäker för vissa låtar). Produktionen kännetecknas av en "ålderdomlig" approach för ett tidlöst ljud, med en osäker medverkan av J Dilla på vissa låtar. De huvudsakliga producenterna är D'Angelo, Questlove och DJ Premier (på Devil's Pie).

Left & Right: ett prestigefyllt samarbete med Method Man och Redman på en viktig låt.

På Left & Right illustrerar närvaron av dessa producenter perfekt hur albumet förenar olika produktionsstilar för att skapa ett sammanhängande resultat. Denna bekräftelse av kemin mellan D'Angelo och Questlove får en ny dimension med DJ Premiers medverkan. Den textuella rikedom som kännetecknar ett viktigt album inom genren framträder här genom en prestation som överskrider de enkla genrekoderna och berör något mer universellt.

Devil's Pie: bekräftelsen av kemin mellan D'Angelo, Questlove och DJ Premier.

På Devil’s Pie agerar DJ Premier som producent för just den här låten och programmerar de ljudmässiga elementen som ger låten dess unika karaktär. Denna bekräftelse av kemin mellan D'Angelo och Questlove får en ny dimension med DJ Premiers produktion. Närvaron av dessa producenter illustrerar perfekt hur albumet smälter samman olika produktionsstilar för att skapa ett sammanhängande resultat. Devil’s Pie är låten som bekräftar den textuella rikedom som finns i ett viktigt album inom genren, där varje ljudlager är utformat för att stödja verkets övergripande intention. Heaven är låten som bekräftar den textuella rikedom som finns i ett viktigt album inom genren, och erbjuder ett ögonblick av ren sångröst som resonerar med D'Angelos tidlösa intentioner. Den här låten illustrerar perfekt hur albumet upprätthåller en övergripande stilistisk enhet samtidigt som det utforskar olika ljudlandskap. Den textuella rikedom som finns i ett viktigt album inom genren manifesteras här genom en prestation som överskrider de enkla genrekoderna och berör något mer universellt.

Sammanfattning: Voodoo som en hörnsten i D'Angelos arv.

Albumet nämns ofta som ett viktigt verk inom genren neo-soul, även om D'Angelo själv har beskrivit termen som "marknadsföringssnack". Denna motsättning mellan den kritiska uppfattningen och artistens konstnärliga intention gör Voodoo till ett intressant exempel i rap-historiens annaler. Albumet nämns ofta som ett viktigt verk inom genren neo-soul, även om D'Angelo själv har beskrivit termen som "marknadsföringssnack".