Disiz - Rap Machine

Disiz, vars riktiga namn är Sérigne M'baye Gueye, har alltid lyckats balansera mellan rapens och poprockens värld, en dualitet som blev tydlig redan i hans första album år 2000. Efter att ha gjort ett avtryck under 2005 med Les Histoires extraordinaires d'un jeune de banlieue, fortsatte rapparen från Amiens sin karriär med album som Disiz the End och Dans le ventre du crocodile. År 2012 inledde han en intensiv kreativ period genom att släppa en konceptuell trilogi bestående av Lucide, Extra-lucide och Transe-Lucide. Det var i detta sammanhang som albumet Rap Machine släpptes, Disiz sjunde studioalbum, den 1 juni 2015, via skivbolaget Lucidream Republic. Detta album markerade en paus efter trilogin som släpptes mellan 2012 och 2014, och fokuserade på att utforska nya ljudlandskap.

En föränderlig textstil efter den konceptuella trilogin.

Albumet Rap Machine utmärker sig genom en vilja till stilistisk utveckling som går utöver ramen för den tidigare trilogin och strävar efter en bredare publik inom hiphopscenen år 2015. Texterna framstår som ett verktyg för utforskning, där artisten inte bara upprepar sina tidigare teman utan försöker omdefiniera lyrikens uttryck i sitt sjunde studioalbum. Denna förändring manifesteras genom viktiga samarbeten som aktivt bidrar till en ny tolkning av texten, vilket förvandlar Rap Machine till en plats för utbyte där huvudrösten dialogerar med etablerade artister, vilket framgår av låtlistan. Låten "Bête de bombe 6" är ett exempel från detta album och illustrerar denna period av konstnärlig övergång, där Disiz fortsätter att släppa studioalbum, vilket bekräftas av uppföljarna Pacifique och Disizilla.

De lyriska samarbetena med DJ Pone, Margot Guerra och Dinos Punchlinovic.

Att det finns gäster på albumet är inte en slump; de bidrar till en specifik sångdynamik. På låten "Un Jour J'ai Fait Un Tag" är det DJ Pone som medverkar och ger låten sin unika prägel. Detta samarbete fortsätter på nästa låt, "Bitchiz", där DJ Pones närvaro också bekräftas i låtlistan. Albumet inkluderar också en kvinnlig röst, med Margot Guerra på låten "Bonnie Sans Clyde". Dessa insatser bidrar till en omtolkning av lyriken och förvandlar Rap Machine till en plats för utbyte, där huvudrösten dialogerar med bekräftade gäster enligt låtlistan.

"La Promesse" (B-sida): en delad lyrik med Hatik och Dinos Punchlinovic

Låten "La Promesse" är en av de viktigaste låtarna på albumet, präglad av en exceptionell sångtäthet. På denna låt är det Dinos Punchlinovic som medverkar för att berika den lyriska berättelsen. B-sidan av låten inkluderar också Hatiks röst, vilket bekräftar närvaron av flera artister på just denna låt. Denna mångröstiga konfiguration illustrerar perfekt utforskningen av Disizs musikaliska sidor under den här perioden.

Basic Instinct och Bête de bombe 6: grundpelarna i en mångsidig utforskning.

Utöver samarbetena, förankrar vissa låtar Disiz konstnärliga vision i en varierad ljudbild. Låten "Basic Instinct" inleder sida A av skivan, medan "Bête de bombe 6" är en av de låtar som valts ut för att illustrera denna förändring, där texten blir den främsta drivkraften i en konstnärlig utveckling. Dessa låtar, tillsammans med verk som "Comme Un Rappeur (Wa Ever)" eller "Oto Moto", visar Disiz förmåga att växla mellan introspektiva tillvägagångssätt och mer energiska ögonblick. Albumet avslutas med låtar som "Heureusement" eller "On S'Comprend Pas", vilket markerar denna övergångsperiod där artisten fortsätter att utvecklas efter sin tidigare trilogi.