Earth, Wind & Fire - Faces

Skivan inleds med en inbjudan till samtal och avslutas med ljudet av en orgel. Mellan Let Me Talk och Pipe Organ (Interlude) skapar Earth, Wind & Fire i Faces en ljudbild där precisionen i arrangemangen ger plats för en oväntad rytmisk frihet. Albumet, som släpptes 1980 av American Record Company och Columbia Records, består av sjutton låtar och har en speltid på en timme och sex minuter. Det placerar sig mellan I Am (1979) och Raise! (1981), en period då gruppen utforskar nya musikaliska territorier under ledning av Maurice White.

Montserrat mot Hollywood: ljudets geografiska klyfta

Inspelningen ägde rum mellan mars och juli 1980, främst i Los Angeles och Hollywood, men också på den brittiska ön Montserrat i Karibien. Denna geografiska spridning är inte slumpmässig: den återspeglar en kreativ spänning mellan en kalifornisk grund, födelseplatsen för gruppens funk- och soul-ljud, och en utveckling mot mer organiska texturer, inspirerade av den karibiska atmosfären. Maurice White, producent, trummis och sångare, uttalade sig 2007 i en intervju och sade att Faces var ett av hans favoritalbum, "eftersom vi verkligen var synkroniserade och spelade tillsammans". Denna kollektiva sammanhållning, som bekräftas av gruppens ledare, byggs just i denna pendling mellan två geografiska och ljudmässiga världar.

Växlingen av arrangörer: Jerry Hey, David Foster och Tom 84

Den musikaliska strukturen i Faces bygger på en noggrann fördelning av arrangemangen, långt ifrån en enhetlig orkestrering. Jerry Hey står för arrangemangen för blåssektioner i flera viktiga låtar, inklusive Let Me Talk, Pride, You, Song in My Heart, And Love Goes On, In Time och titellåten Faces. David Foster är krediterad för strängarrangemangen i Let Me Talk, You, Song in My Heart, And Love Goes On och Faces. På andra låtar, som Turn It into Something Good, är det James Newton Howard som ansvarar för strängarna, medan Tom 84 tar hand om både blås- och strängarrangemangen i Sparkle, Back on the Road, Take It to the Sky och Share Your Love. Denna rotation av medarbetare skapar en texturmässig mångfald: Jerry Heys täta blåssektioner kontrasterar mot David Fosters flytande strängar, medan Tom 84:s mer rytmiska approach tillför en annan dimension. Mixningen, som utförs av George Massenburg och Ken Fowler, förstärker denna mosaik utan att någonsin undertrycka de nyanser som varje arrangör bidrar med.

Sjutton låtar för en timme och sex minuter: den narrativa tätheten.

Med sjutton låtar och en total speltid på en timme och sex minuter, använder sig Faces av en ovanlig berättarstruktur. Varje låt tar upp en begränsad plats, vilket kräver en sparsam stil både i textförfattandet och i framförandet. Mellanspel, som Oriental (Interlude) på spår 15 och Pipe Organ (Interlude) som avslutning, fungerar som korta pauser mellan mer utvecklade låtar. Denna struktur undviker att musiken späds ut: det finns inga onödiga långdragna partier, utan en kontinuerlig utveckling där varje övergång förstärker albumets helhet. Albumet försöker inte imponera med sin speltid, utan med djupet i sitt musikaliska innehåll, där varje sekund spelar en roll i den övergripande balansen.

Paradoxet med listorna: nummer 2 inom soul, nummer 10 totalt

Kommersiellt sett visar Faces en blandad bild. Albumet hamnade på andra plats på Billboard Top Soul Albums, vilket bekräftar dess starka position inom R&B- och funkscenen. Å andra sidan, når det bara tionde plats på den övergripande Billboard Top LPs-listan, samt tionde plats på den brittiska Albums Chart. Denna dualitet återspeglar en lojal, men kanske inte lika bred, publik jämfört med gruppens tidigare framgångar. Certifieringen som guldskiva i USA av Recording Industry Association of America (RIAA) bekräftar dock dess bestående påverkan, även om den inte når samma nivå av massiv framgång som vissa andra album från den tiden.

Absolut samhörighet på en skiva utan gästsångare

Låtlistan nämner inga officiella gästsångare, vilket förstärker idén om ett kollektivt verk som enbart bärs av gruppen och dess arrangörer. Maurice White har betonat att den här albumet möjliggjorde för gruppen "d’explorer de nouveaux domaines", vilket får fullständig mening i avsaknaden av externa röster: kreativiteten kommer enbart från kärnan i Earth, Wind & Fire och dess instrumentala medarbetare. Denna formella renhet, där varje ljud är härlett från gruppen eller dess dedikerade arrangemang, ger Faces en sällsynt enhet. Det är en skiva som inte förlitar sig på gäster för att glänsa, utan på den kollektiva behärskningen av ett ljud som ständigt utvecklas, mellan den kaliforniska precisionen och den karibiska friheten.

Teknisk information

- Utgivningsdatum: 0 december 1980 - Skivbolag: American Record Company, Columbia Records - Antal låtar: 17 (1 timme 06 minuter) - Inledning/avslutning: Let Me Talk / Pipe Organ (Interlude) - Föregående album: I Am (1979)