Jul - C'est pas des lol

Det här är inte skämt: när kvantiteten blir det enda argumentet för en skiva med 38 låtar.

C'est pas des LOL släpptes den 6 december 2019 under etiketten D'Or et de Platine och imponerar med sin omfattning. Jul presenterar sitt tolfte studioalbum med en kraftfull gest: 38 låtar, en siffra som ska vara det ultimata beviset på hans produktivitet och hans önskan om total kontroll över projektet. Artisten tar kontroll över varje steg i skapandet och visar en orubblig vilja till självständighet. Men denna approach, där Jul ensam ansvarar för den kreativa processen för alla låtar, resulterar inte alltid i ett homogent resultat. Mellan låtar som sticker ut och produktioner vars konstnärliga kvalitet ifrågasätts, pendlar skivan mellan teknisk ambition och kvantitativ överdrift.

Flytta dig: den täta samarbeten med åtta bekräftade gäster.

Deras närvaro förvandlar låtens struktur till en verklig vokal konstellation, där varje röst bidrar med sin egen textur till Jul's budskap. Denna täthet av insatser kontrasterar mot resten av skivan, där artisten främst arbetar ensam framför mikrofonen. Mångfalden av röster i den här låten avslöjar en strategi: att använda gästframträdanden som ett verktyg för att variera stilarna och undvika monotonin i ett så långt projekt.

Jag sätter tonen: konfrontationen med Vladimir Cauchemar i en viktig låt.

Långt ifrån virvelvinden i Bouge-moi de là, erbjuder Je mets le way en mer intim approach, centrerad kring en enda extern inblandning. Vladimir Cauchemar medverkar som gäst och bidrar med en distinkt energi som kontrasterar mot Juls vanliga universum. Denna samarbete handlar inte bara om att lägga till en röst till låten; den introducerar ett annat vokalt register och skapar en ljuddialog som ger substans åt konfrontationen som titeln antyder. Låten utgör därmed ett avbrott i albumets utveckling, där utbytet med en annan artist blir det centrala elementet i kompositionen.

Platina-samarbetet: den kollektiva repliken med Gips, Moubarak och TK

Längre fram i låtlistan återvänder Cartel de platine till temat samarbeten genom att återigen samla tre artister kring projektet: Gips, Moubarak och TK. Denna konfiguration påminner om Bouge-moi de là, men med en mer begränsad komposition som gör att varje gäst kan ta mer plats i ljudbilden. Närvaron av dessa tre röster skapar en effekt av en kollektiv kör, vilket förstärker låtens budskap genom upprepning av meddelanden och överlagring av rytmer. Albumet verkar därmed strukturerat i tematiska block: vissa låtar prioriterar ensamhet, andra konfrontation, och ytterligare andra den mångfacetterade ekon.

Allt ensam: den solitära kärnan i ett projekt med 38 låtar.

Mitt i detta imponerande album finns låtar som Tout seul som påminner om att Jul behåller en stark identitet trots de många samarbetena. Spänningen mellan dessa ögonblick av ensamhet och de kollektiva explosionerna utgör en del av projektet: Jul använder samarbetena inte som ett sätt att ersätta sig själv, utan som verktyg för att variera ljudbilden utan att någonsin förlora sin röda tråd. C'est pas des LOL är framför allt ett album där kvantiteten lyfts fram som det viktigaste argumentet. 38 låtar är en stor mängd som gör sig påmind redan vid de första lyssningarna, men som också tvingar lyssnaren att göra val. Samarbetena, långt ifrån att vara en enkel samling namn, fungerar som riktmärken i denna långa resa: de markerar brytpunkter, accelerationer och återgångar till introspektion. Vissa låtar försvinner i mängden, medan andra, som Bouge-moi de là eller Je mets le way, lyckas särskilja sig genom sin gemensamma konstruktion. Albumet avslutas därför med en ambivalens: det är både en seger för produktiviteten och en påminnelse om att kvantiteten inte alltid räcker för att dölja de interna ojämlikheterna i ett så ambitiöst projekt.