Maxwell - Now

Maxwell gör en vändning med Now och lämnar de välbekanta stigarna från sitt tidigare arbete för att omdefiniera det urbana romantiska soundet. Efter det blandade mottagandet som Embrya fick 1998, valde artisten en ny riktning som markerar en återgång till hans tidiga rötter. Denna utveckling visar sig vara framgångsrik: albumet blir Maxwells första skiva att nå förstaplatsen på Billboard 200 och såldes i över 296 000 exemplar i USA under den första veckan, och fick senare en platina-certifiering från RIAA.

En mosaik av producenter (Maxwell, Leon Michels, Charlie Hunter...) som formar ljudet.

Albumets ljudbild bygger på ett omfattande och varierat samarbete. De huvudsakliga producenterna inkluderar Maxwell själv, Leon Michels, Hod David, Itaal Shur, Charlie Hunter, Mike Caren, Kwamé Holland, Carvin Haggins, Ivan Barias, Troy Taylor, Tim Kelley och Bob Power. Denna mängd talang möjliggör en unik textur i albumet, vilket var ovanligt för den tiden. Det specifika arrangemanget av stråkar och harpa på Get To Know Ya, utfört av David Blumberg, är ett exempel på den uppmärksamhet som ägnats instrumenteringen. Det är en genomtänkt helhet som belönar upprepade lyssningar, och är långt ifrån bara en bakgrundsmusik.

"Get To Know Ya": en framstående låt där balansen mellan produktion och personligt skrivande belönar upprepade lyssningar.

Albumets öppningsspår, Get To Know Ya, etablerar omedelbart den romantiska atmosfären som dominerar hela skivan. Denna låt illustrerar perfekt Maxwells förmåga att hitta en subtil balans mellan en välproducerad ljudbild och en autentisk, personlig komposition. Användningen av specifika instrument, som stråkar och harpa, berikar ljudlandskapet utan att överväldiga melodin. Det är en låt som inbjuder till uppmärksam lyssning, och bekräftar att Now är mycket mer än bara bakgrundsmusik för vardagliga aktiviteter.

'Lifetime', 'W/As My Girl', 'Changed', 'Noone', 'For Lovers Only', 'Temporary Nite', 'Silently', 'Symptom Unknown', 'This Woman's Work': albumets uppbyggnad.

Skivan avslutas med Now/At The Party, en låt som avslutar denna utforskning av urban romantik med samma elegans som de tidigare spåren. Denna sista låt bekräftar att albumet har hållit sina initiala löften, och erbjuder en sammanhängande och engagerande upplevelse. Den positiva kritiken som Now har fått validerar denna konstnärliga återkomst, och förvandlar ett album som initialt uppfattades som en risk till en stor kommersiell och kritisk framgång för Maxwells karriär.