SCH - JVLIVS III : Ad Finem

JVLIVS III: Ad Finem avslutar inte en historia som man kanske förväntar sig. Denna sjunde studioalbum, som släpptes den 6 december 2024 på Maison Baron Rouge och Warner Music France, är inte längre en fortsättning på en berättelse om mentorskap eller mord. Det är en brytning med sin egen fiktion. SCH använder detta album för att hävda att han inte längre befinner sig i den gangsterhistoria som han har byggt upp sedan 2018, utan i en rå verklighet där han måste samarbeta med andra röster och andra världar.

Ad Finem: slutet på tetralogin som en brytning med gangster-mytologin.

Albumet presenteras som den sista länken i en berättelsekedja som startade 2018, men dess verkliga funktion är att dekonstruera dess grundvalar. Det handlar inte längre om att förlänga sagan: det handlar om att skapa distans mellan artisten och karaktären han har gestaltat under sex år. Den ljudmässiga intensiteten i projektet – 18 låtar som tillsammans uppgår till nästan 57 minuter – återspeglar denna spänning mellan ett narrativt förflutet som fortfarande är närvarande och en nutid som kräver andra regler.

Fragmenteringen som skapar: inre kaos och narrativ sammanhållning.

Produktionen präglas av en medveten mångfald. Augustin Charnet och Guilherme Alves dominerar skivan med tretton låtar, men Seezy, Vito Bendinelli, Luc Blanchot och Monomite bidrar regelbundet, medan Woosbad, Cameliro, Amakuno eller Geo On The Track tillför distinkta inslag på andra spår. Denna fragmentering är inte en brist: den motsvarar idén att slutet på myten innebär en förlust av total kontroll över ljudet. Varje producent sätter sin egen prägel, men det är inte ett enhetligt stilval, utan snarare en representation av det inre kaoset hos en man som befriats från sin berättelse, samtidigt som han fortfarande är fången av sitt förflutna.

Soldi famiglia et 02:00: Gästartister som en ankare i en värld utanför maffian.

Endast två låtar innehåller officiella samarbeten, och de bidrar inte till att utöka det kriminella universumet. På "Soldi famiglia" återvänder Sfera Ebbasta till ett territorium som de redan delar: SCH hade bjudits in av honom på "Balenciaga" år 2016, och sedan på "Cartine Cartier" från albumet Anarchie (2016). Den här gången förlänger inte samarbetet en kriminell relation, utan förankrar SCH i en nutid där han måste samarbeta med andra röster. På "02:00" bidrar Damso med sin egen dimension till slutet av projektet, men det är inte en förlängning av handlingen: det är en annan värld som överlagras på den avslutade berättelsen. Dessa två gästframträdanden är inte teman som fortsätter, utan snarare tecken på att man lämnar det kriminella systemet.

"Lumière blanche (Ad Finem)": en metafor för frigörelse snarare än bara en rockig kulmen

Den sista låten, som avslutar skivan, är inte en återgång till rock som ett tematiskt kulmen. Den är en visuell metafor för ljuset som äntligen bryter igenom efter fångenskapen. Gitarren, med ett vilt solo som påminner om de största rockstjärnorna, är inte till för att fira en viss estetik: den symboliserar övergången från myten till verkligheten, slutet på en berättelse för att gå in i en nutid där rapparens röst inte längre är den av en fiktiv karaktär, utan av en man som omdefinierar sig själv.

Sammanfattning: ett album som inte avslutar en historia, utan befriar en karaktär.

JVLIVS III: Ad Finem avslutar inte en historia, utan befriar en karaktär. Mellan den fragmenterade berättelsen, samarbetena som markerar en distans till mafiamyten, och rockavslutningen som en metafor för frigörelse, fungerar detta album som en brytpunkt snarare än en slutpunkt. SCH är inte längre den som berättar en kriminell historia: han är den som kommer ut ur den.

Teknisk information

- Släppdatum: 6 december 2024 - Skivbolag: Maison Baron Rouge, Warner Music France - Låtar: 18 (56 min 58 s) - Inledning/avslutning: Intro - Ego sum / Lumière blanche (Ad Finem) - Gästartister: Sfera Ebbasta, Damso - Föregående album: JVLIVS Prequel : Giulio (2024)