Snoop Dogg - That’s My Work 3

Detta album består av tjugo låtar, varav tretton innehåller en eller flera gästartister, vilket förvandlar listan över namn till ett manifest av stilistisk kontinuitet under en period då artisten även släpper Kush och 7 Days Instrumentals, båda från 2014.

Pop Bang: Daz Dillinger öppnar dörren till det nära förflutna.

Albumet inleds omedelbart med "Pop Bang", en låt som redan från de första sekunderna förankrar projektet i den klassiska gangsta-traditionen. Daz Dillinger närvaro på denna låt är ingen slump: den förstärker Doggy Style Records arv och påminner om den långa vänskapen mellan artisterna, som byggts upp under årtionden. Deras samarbete började med Tha Doggfather (1996), där Daz Dillinger redan var gäst hos Snoop Dogg, och fortsatte med "I’m Threw Witchu" (R&G (Rhythm & Gangsta): The Masterpiece, 2004) och "Candy (Drippin’ Like Water)" (Tha Blue Carpet Treatment, 2006). På denna öppningslåt återupplivar duon en dynamik av jämlikhet som definierar West Coasts ljudbild sedan 90-talet.

Never Had It Like This: Warren G och Teeflii, en generationsbrygga.

I hjärtat av skivan fungerar låten "Never Had It Like this" som en smältdegel där två artister med distinkta men kompletterande karriärer möts. Teeflii, en lokal rappare, får möta Warren G, en ikon från "Golden Era". Denna sammankomst skapar en tydlig generationsövergång mellan nutid och arv. För Warren G påminner samarbetet om hans långa historia med Snoop Dogg, vilket syns på låtar som "Groupie" (Tha Doggfather, 1996) eller "Don't Tell" (No Limit Top Dogg, 1999). Å andra sidan inträffade mötet för Teeflii efter den här albumet, eftersom duon senare återförenades på låten "Addicted" från albumet Starr (2015), vilket visar att Snoop Dogg vill inkludera nya röster tillsammans med sina etablerade artister.

On Edge: Kali Uchis bidrar med en ny melodisk dimension

Mångfalden av ljud bekräftas med "On Edge", som introducerar Kali Uchis röst i Snoop Doggs traditionella rapstil. Hennes närvaro markerar en melodisk förändring och tillför en modern, kvinnlig textur som kontrasterar mot de mer råa eller funkiga stilarna som vanligtvis förekommer. Denna inbjudan är en del av artistens önskan att bredda sitt musikaliska universum bortom de enbart "gangsta"-relaterade referenserna, även om det inte fundamentalt förändrar hans position som låtskrivare, vilket också framgår av låten "Freestyle" där Kurupt tar över för en mer traditionell stil.

Weed N Wax: Soopafly återvänder till labelns funkrötter.

Den lokala och funktionella känslan återuppväcks genom Soopaflys medverkan på "Weed N Wax". Denna låt påminner om en tid då Snoop Dogg och Soopafly delade scenen under 2000-talet, som på låtarna "Lollipop" (Paid tha Cost to Be da Bo$$, 2002) eller "Can U Control Yo Hoe" (R&G (Rhythm & Gangsta): The Masterpiece, 2004). På detta album från 2014 återvänder Soopafly inte som en nykomling, utan som en beskyddare av labelns funkrötter, och bidrar till att återuppväcka den råa energin från en musikscen i Oakland som har satt sitt prägel på hiphopens historia.

Ain't Nobody: Tätt samarbete som en central styrka.

Själva strukturen i That’s My Work 3 bygger på den täta samvaron av de legendariska artisterna från West Coast. Av de tjugo låtarna innehåller tretton samarbeten, vilket skapar en ljudmässig kollage där texten förblir den röda tråden. Artister som Tha Dogg Pound ("Dick Walk"), Black Hef, E-White och Kokane ("Ain’t Nobody") eller Pooh Bear ("Happy Birthday, Pt. 2") bidrar till denna balans mellan tradition och modernitet. Varje samarbete tillför en specifik färg: från den råa, kollektiva energin i "Ain't It Man" till de mjukare tonerna i låtarna med Kali Uchis. Albumet vägrar att vara monotont samtidigt som det upprätthåller en stilistisk sammanhållning. Låtlistan bekräftar denna ambition med ikoniska låtar som "Dick Walk", som placerar Tha Dogg Pound i centrum för en återgång till funkens rötter, eller "Around the World" och "What's Yo Pleasure", som återupplivar den legendariska dynamiken mellan Snoop Dogg och Daz Dillinger. Dessa samarbeten är inte bara enkla gästframträdanden; de resonerar med den gemensamma historien mellan de två artisterna och påminner om deras tidigare gemensamma insatser på viktiga album som Tha Doggfather (1996) eller Doggumentary (2011), samtidigt som de signalerar en kontinuitet som överskrider epokerna. Närvaron av Pooh Bear på "Happy Birthday, Pt. 2" och Kurupt på "Freestyle" kompletterar denna bild och illustrerar hur Snoop Dogg organiserar ett stort möte med sina historiska kollegor för att fira skivbolagets långa liv. Denna kollektiva approach förvandlar That's My Work 3 till ett manifest för enheten på West Coast, där tätheten av samarbetena blir den främsta bäraren av konstnärligt intresse. Albumet utmärker sig genom sin förmåga att integrera så varierande röster som Kali Uchis på "On Edge" eller Black Hef med E-White och Kokane på "Ain't It Man", utan att någonsin kompromissa med den "gangsta"-identitet som ligger till grund för projektet. Genom att avsluta sin resa med "Gangstas Don't Live That Long" bekräftar albumet en strategi där arvet inte bara nämns, utan aktivt upprätthålls genom den råa kraften i drygt tjugo låtar som berättar historien om ett helt skivbolag genom rösterna från dess mest inflytelserika medlemmar.

That’s My Work 3 är ett album som kan beskrivas som en framgång, tack vare dess förmåga att integrera ett stort antal gästartister utan att urvattna huvudartistens identitet. Albumet avslutas med "Gangstas Don’t Live That Long", vilket markerar arvet från ett projekt som släpptes mellan två andra studioalbum, Kush och 7 Days Instrumentals, båda från 2014. Det är ett album som fungerar mer genom styrkan i att samla en hel del av West Coast-musiken runt Snoop Dogg, än genom överraskande ljud.

Teknisk information

- Släppdatum: 27 februari 2014 - Skivbolag: Doggy Style Records - Antal låtar: 20 - Inledande/avslutande låt: Pop Pop Bang / Gangstas Don’t Live That Long - Gästartister: Daz Dillinger, Tha Dogg Pound, Teeflii, Warren G, Kali Uchis, Soopafly, Black Hef, E‐White, Kokane, Kurupt, Pooh Bear - Föregående album: Kush (2014)