Wiz Khalifa - Rolling Papers II

Wiz Khalifa presenterar här ingen revolution, utan snarare en medvetet prålig arkeologi. Albumet inleds med den solospelade låten "When I'm Gone", som sätter scenen för en resa bakåt i tiden, innan låtlistan etablerar sig i en redan välkänd tradition. Sjutton låtar med en total speltid på en timme och tio minuter utgör detta album, som mer liknar en retrospektiv än ett levande verk. Produktionen pendlar mellan klassisk hiphop med retroinslag och popelement som förstärker denna nostalgiska estetik.

Too $hort och Chevy Woods: Förvaltarna av ett kaliforniskt arv.

Albumets struktur bygger på en serie samarbeten som fungerar som en historisk röd tråd, snarare än enbart en marknadsföringsstrategi. Titeln "On My Level", med Too $hort, förankrar omedelbart projektet i den kaliforniska rap-traditionen och påminner om tidigare samarbeten, som den från 2011 på Rolling Papers. På den här låten fungerar närvaron av den tidigare MC:n från San Francisco som ett stämpel av legitimitet, och påminner om att Wiz Khalifa verkligen är arvtagaren till en specifik artistisk tradition. Samma logik gäller med Chevy Woods på "Star of the Show". Även om deras samarbete inte är nytt – de två har tidigare delat låtar som "Medicated" (O.N.I.F.C., 2012), "Still Down" (Blacc Hollywood, 2014) och "The Kid Frankie, Pt. 2" (Wiz Got Wings, 2021) – återvänder Chevy Woods här som en väktare av rapparens diskografi från Pittsburgh, och bekräftar en kontinuitet som vägrar att glömma sina rötter.

Curren$y: den direkta länken till Deal or No Deal (2009) och Blacc Hollywood (2014)

Samarbetet är inte en slump: det refererar tydligt till tidigare verk som "Friendly" (Deal or No Deal, 2009) och "House in the Hills" (Blacc Hollywood, 2014), och skapar en bro mellan artisten idag och hans tidiga karriär med Curren$y. Denna direkta referens till Deal or No Deal (2009) förvandlar låten till en sorts ljudmässig relik, där rapparens röst från Kalifornien bekräftar att Wiz Khalifa fortfarande är trogen de samarbeten som definierade hans tidiga karriär. Curren$ys närvaro i den här låten tjänar inte bara till att lägga till en extra röst, utan till att förankra albumet i hans egen historia.

Middle of You: en pop-rap-interlude med Nikkiya och Poo Bear.

Mellan de två historiska stilarna på albumet introducerar samarbetet "Middle of You" med Chevy Woods, Nikkiya och Poo Bear en förändring i tonen. Här dominerar pop-rap-elementen över den rena rap-arvet, vilket ger en lättare touch till en produktion som i stort sett syftar till att återvända till grunderna. Närvaron av Nikkiya och Poo Bear kontrasterar mot tidigare gästframträdanden, eftersom de inte tillhör samma historiska tradition som Too $hort eller Curren$y: de bidrar med en annan energi, nästan som en popstjärna, vilket passar in i ett album där rapparen verkar vägra att utvecklas. Den här låten är dock fortfarande en minoritet inom det övergripande projektet, vars kärna består av att fira tidigare samarbeten snarare än att utforska nya ljudlandskap.

Black and Yellow - G-Mix: den stora finalen som samlar Juicy J, Snoop Dogg och T-Pain.

Albumet avslutas med "Black and Yellow - G-Mix", en låt som samlar en rad ikoniska artister: Juicy J, Snoop Dogg och T-Pain. Denna sista låt fungerar som en kulmen, och cementerar samarbetet med flera legendariska namn inom rap och R&B. Den remixade versionen som presenteras här strävar inte efter att överraska med en oväntad produktion, utan snarare att erbjuda en sorts gemensam avslutning där de historiska figurerna inom genren samlas kring Wiz Khalifa. Det är en logisk avslutning på ett album som vägrar att erbjuda något nytt och istället föredrar att fira sin egen arv.

Sammanfattning: En medveten återgång till grunderna

Rolling Papers II fortsätter den stilistiska linjen från föregående album Laugh Now, Fly Later (2017), och bekräftar att Wiz Khalifa prioriterar konsekvens framför experiment. Långt ifrån ett album som representerar en ny början, erbjuder det ett innehåll som kan vara svårt att ta till sig för de som förväntar sig en ljudmässig utveckling, men det ger en sammanhängande upplevelse för fans av hans tidigare verk, som Rolling Papers (2011) eller Blacc Hollywood (2014). Även om den totala speltiden på albumet kan uppfattas som överdriven med sina sjutton låtar, tjänar varje spår ett specifikt syfte: att påminna om ett samarbete, att förankra rapparen i en artistisk tradition eller att fira ett arv från västkusten. Det är ett album som inte strävar efter att uppfinna framtiden, utan att bevara ett förflutet som det fullt ut identifierar sig med.

Teknisk information

- Utgivningsdatum: 12 juli 2018 - Skivbolag: Atlantic, Taylor Gang - Låtar: 17 (1 timme 10 minuter) - Inledande/avslutande låt: When I'm Gone / Black and Yellow - G-Mix - Gästartister: Too $hort, Chevy Woods, Curren$y, Nikkiya, Poo Bear, Juicy J, Snoop Dogg, T-Pain - Föregående album: Laugh Now, Fly Later (2017)