Yeat - ADL

ADL framstår som ett förfinat manifest där Yeat genomgår en radikal stilförändring genom att överge sin vanliga snabbhet och istället anta en stil som beskrivs som "polished and meticulous". Projektet, som släpptes efter EP:n Dangerous Summer (augusti 2025), som fungerade som en förhandsvisning, vittnar om ett direkt inflytande från resor i Europa och Japan, samt en ny återhållsamhet som påverkas av slutet på ett förhållande. Produktionen har genomgått efterbearbetning, en ovanlig praxis för Yeat, och orkestrerades i villor i Saint-Tropez av hans producenter Bnyx och Sapjer. De 21 låtarna som utgör detta album, med en total speltid på en timme och två minuter, antyder en storslagen ambition som kontrasterar mot en berättelse som vissa observatörer anser vara ibland för kort.

Face The Flamë: den råa och elektroniska kombinationen i låt nummer 2.

Det andra framstående spåret är nummer 2, Face The Flamë, som fångar albumets bredd redan från de första låtarna efter inledningen. Kombinationen av Yeat, YoungBoy Never Broke Again och Grimes ger en rå energi (YoungBoy) och en pop-/elektronisk kontrast (Grimes), vilket perfekt illustrerar spänningen mellan aggressiv rap och elektronisk musik. På detta spår påminner YoungBoy Never Broke Again om sitt tidigare framträdande på Shmunk (AftërLyfe, 2023), medan Grimes bidrar med ett elektro-pop-lager som fördjupar ljudbilden. Denna kombination skapar en stark kontrast mellan rapens aggressivitet och den syntetiska flyt, vilket markerar en punkt där Yeat utforskar okända territorier utan att helt förlora sin "slick"-stil, som är präglad av flow och effekter. Den höga sångdensiteten på detta spår visar hur albumet försöker förena olika universum som ofta är oförenliga.

Griddlë & My Way: en fusion av R&B och indie mellan spår 4 och 8.

Den melodiska kontinuiteten fortsätter med Griddlë på spår 4, där Don Toliver förstärker den R&B/trap-melodiska aspekten, och som en fortsättning på de tidigare samarbetena mellan duon, likt på NEW HIGH (LYFESTYLE, 2024). Vidare bidrar spår 8, My Way, med Julia Wolf, med en touch av alternativ pop eller indie till projektet, och breddar det musikaliska spektrumet bortom den traditionella trappen. Dessa två låtar visar hur Yeat använder sina samarbeten för att variera stilen: Don Toliver förankrar skivan i en flytande och melodisk R&B-tradition, medan Julia Wolf tillför en indie-ton som skiljer sig från de vanliga urbana stilarna. Denna förmåga att växla mellan den ena artistens varma sångröst och den andra artistens alternativa stil gör att albumet kan upprätthålla en viss ljudvariation trots sin långa speltid.

Went Wrong: 070 Shakes textur på spår 15.

Ungefär en tredjedel in på skivan introducerar låten nummer 15, Went Wrong, med 070 Shake, en markant förändring i ljudbilden jämfört med resten av albumet. På den här låten bidrar 070 Shake med en distinkt stil och en unik sångröst som kontrasterar mot de mer polerade produktionerna på albumet. Hennes närvaro ger en raspig och karaktäristisk röst som sticker ut mot de mer genomarbetade arrangemangen, vilket skapar en nödvändig förändring i ljudbilden i ett projekt som "polished". Detta samarbete belyser Yeats förmåga att integrera alternativa röster som utmanar enformigheten i modern trap. Ljudbilden som 070 Shake bidrar med på just den här låten visar att albumet inte bara begränsar sig till traditionella samarbeten, utan också utforskar mer ovanliga röster.

En sammanfattning av en överdriven ambition: mot en mainstream-anpassning?

Albumet inleds med Purpose General, en låt som lägger grunden för denna stilistiska förändring innan de första gästmedverkningarna dyker upp, medan skivan avslutas med Up From Here, vilket ger en avslutning som sätter punkt för detta projekt som varar en timme och två minuter. Denna struktur ramar in en resa där Yeat återbesöker sina egna kompositioner efter inspelningssessionerna, en ny praxis för honom, influerad av hans återhållsamhet och inspirerande resor i Europa och Japan. Produktionen, som orkestrerades i villor i Saint-Tropez med Bnyx och Sapjer, inkluderar också noggranna lyssningar av ambientmusik från artister som Jon Hassell för att identifiera potentiella samplingar, vilket förstärker det "polished and meticulous"-aspekten som artisten beskriver. Denna rigorösa approach står i kontrast till det snabba tempot i hans tidigare verk, vilket markerar en tydlig brytning med LYFESTYLE (2024) och den snabba utvecklingen som kännetecknat hans karriär hittills. Förekomsten av en sådan mångfald av gäster, inklusive så olika namn som Elton John, Kid Cudi eller Swizz Beatz, illustrerar denna vilja att smälta samman ljudvärldar som ofta är oförenliga. Tidigare samarbeten med YoungBoy Never Broke Again på Shmunk (AftërLyfe, 2023) och Don Toliver på NEW HIGH (LYFESTYLE, 2024) visar att denna strategi med gästmedverkningar inte är ny, men här drivs den till det yttersta med tio låtar som delades med andra artister. Denna eklekticism, som sträcker sig från Julia Wolfs alternativa pop till Don Tolivers flytande R&B och 070 Shakes distinkta stil, skapar en bred ljudidentitet, men som vissa kritiker anser sakna en tydlig konstnärlig riktning. Albumet positionerar sig därmed som en bro till mer mainstream-vänliga ljud, och förbereder potentiellt den kommande Love/Lyfe-turnén för att marknadsföra detta polerade manifest som försöker förena rappens aggressivitet med en genomtänkt och sofistikerad estetik. Bedömningen av ADL är komplex, och pendlar mellan erkännande för dess ambition och kritik för dess överflöd. Enligt Metacritic fick projektet "mixed or average"-betyg med ett genomsnitt på 54/100. För Clash verkar albumet överdrivet och ibland meningslöst, och saknar en sammanhängande identitet mellan sina två teoretiska sidor. Den eklektiska listan över samarbetspartners, från YoungBoy Never Broke Again till Elton John, ses som ett bevis på en brist på tydlig konstnärlig riktning, och liknar ett "widescreen blockbuster" med vackra kulisser men lite handling. Anthony Fantano och Paul Attard för Slant påpekar att albumet offrar den excentriska personligheten som definierade Yeat, och driver honom mot mer mainstream-vänliga influenser från Kanye West. Även om Mosi Reeves från Rolling Stone noterar en positiv utveckling i detta försök till stilistisk förändring, nämns överdrifterna på vissa låtar som Geek Luv eller Silk Face som hinder för en publik som inte är bekant med artisten. Med 21 låtar som varar en timme och två minuter upplevs projektet som överdrivet, och offrar artistens originalitet till förmån för en strategi som syftar till att passa in, vilket kan avskräcka lojala fans samtidigt som det försöker locka en bredare publik.

Teknisk information

- Släppdatum: 27 mars 2026 - Skivbolag: Capitol Records, Field Trip Recordings, Lyfestyle Corporation - Antal låtar: 21 (1 timme och 2 minuter) - Start-/slutspår: Purpose General / Up From Here - Gästartister: YoungBoy Never Broke Again, Grimes, Elton John, Don Toliver, BNYX®, Julia Wolf, King Kylie, Kid Cudi, 070 Shake, Swizz Beatz, Joji - Föregående album: LYFESTYLE (2024)