Anderson .Paak - Malibu

Albumet Malibu av Anderson.Paak markerar en vändning mot kommersiell framgång och en historisk plats. Publicerat den 15 januari 2016 av Steel Wool Records, består detta 1 timmes långa album av sexton låtar, vilket ger en upplevelse som främjar det auditiva. Redan från den första minuten med The Bird etablerar skivan sin plats inom 60-talets soulmusik, och erbjuder en varm och långvarig textur som utmanar de moderna rap-koder. Denna organiska approach skapar en atmosfär där produktionen, som blandar live-instrument och funk-element med hip-hop, ger lyssnaren en languorous-liknande upplevelse.

Funk-öppningen: ankare från 60-talet och konstnärligt självförtroende

Den dansanta öppningen av albumet etablerar funk-ankaret från 60-talet och inleder projektet med fullt självförtroende. Denna öppningslåt placerar omedelbart Anderson.Paak i en ljudtradition som påminner om jämförelser med Stevie Wonder och Kendrick Lamar, vilket bekräftar hans konstnärliga risk. Den organiska texturen fungerar här som en stark grund, vilket gör att artisten enkelt kan navigera mellan hård hip-hop och ren soulmusik. Denna förmåga att utmana kategorisering är en av de viktigaste egenskaperna hos albumet, som lyckas integrera olika element utan att förlora sin identitet. Denna öppningslåt fungerar som en inbjudan att lyssna på albumet som ett unikt och sammanhängande verk, långt ifrån den fragmenterade typen av skivor som är vanlig inom dagens rap.

Ljudupplevelse: varma texturer och långa format

I albumets hjärta, där en blandning av liveinstrument och hiphop-element skapar en suggestiv atmosfär, ligger grunden för en lång och djupgående lyssningsupplevelse. Den totala speltiden på 1 timme och 1 minut antyder en komplett ljudupplevelse där låtarna flödar samman och bildar en sammanhängande helhet. Denna ljudarkitektur gör det möjligt för Anderson.Paak att visa upp sin mångsidighet, från funk till influenser från 90-talet, utan att bryta rytmen. De främjande singlarna, som The Season / Carry Me, Am I Wrong, Room in Here och Come Down, är grunden för albumet, och varje låt bidrar med sin egen unika touch. Låten Come Down har till exempel fått ett särskilt erkännande, då den rankades som en av de 44 bästa låtarna 2016 av Pitchfork. Albumets samarbetsstrategi är subtil: sex låtar innehåller ytterligare röster utan att tynga ner produktionen. Varje gästartist bidrar med en naturlig touch som förstärker albumets övergripande ljudbild, snarare än att förändra den. På låten The Waters bidrar BJ The Chicago Kid med sin etablerade närvaro och berikar den vokala texturen. Längre fram, på låten Am I Wrong, bidrar ScHoolboy Q med att ge liv åt singeln, som har fått stor uppmärksamhet. Låten Without You välkomnar Rapsody, vilket tillför en djupare textuell dimension till kompositionen. På låten Lite Weight ingår körsången The Free Nationals United Fellowship Choir, vilket ger låten en andlig och kollektiv dimension. På låten Room in Here samlas två etablerade artister, The Game och Sonyae, för en singel som också har fungerat som en viktig marknadsföring. Slutligen, på låten The Dreamer, avslutas albumet med en inbjudan från Talib Kweli och körsången Timan Family Choir, vilket skapar en soul-liknande avslutning med rap och en familjekör. Dessa samarbeten är inte bara överlag, utan naturliga förlängningar av Anderson.Paaks stil.

Reflekterande avslutning: en mjuk och logisk avslutning på skivan

Det reflekterande avslutandet på albumet finns på The Dreamer, som avslutar projektet med en soul- och introspektiv ton. Denna sista låt erbjuder en mjuk avslutning efter över en timmes intensiv lyssning, och lämnar lyssnaren i en lugn atmosfär. Spåret 16 fungerar som en klimax för en skiva där den organiska texturen alltid har varit närvarande. Detta reflekterande avslut står i kontrast till energin i de tidigare låtarna, samtidigt som det är troget det övergripande ljudlandskapet i Malibu. Det är en avslutning som respekterar skivans logik och som inte försöker chocka, utan att skapa en resonans.

Dr. Dre's arv och internationell kritisk bekräftelse

Albumet är präglat av Anderson .Paaks framträdande i Dr. Dres album Compton (2015), där han är med som medlem i duon NxWorries tillsammans med Knxwledge. Även om titeln Animals, som ursprungligen var tänkt för Malibu, godkändes av Dr. Dre för att användas på hans album istället, så etablerar denna historiska händelse Anderson .Paaks plats i west coast-kulturen. Kritisk sett har albumet fått positiva recensioner från flera kritiker och har ett genomsnittligt betyg på 85 på Metacritic. Det hyllas för sin mångsidighet, blandningen av stilar från 90-talets hiphop till 60-talets soul, och den komplexa approachen till både hiphop och soul. Vissa kritiker har dock noterat att titeln Silicon Valley beskrevs som dopey i Entertainment Weekly, vilket visar att mångsidighet inte alltid garanterar framgång. Trots detta, så validerar Grammys nominering för bästa urban contemporary album albumets betydelse inom rap- och R&B-kulturen.

Tekniska specifikationer

- Utgivningsdatum : 15 januari 2016 - Skivbolag : Steel Wool Records - Spår : 16 (1 timme och 1 minut) - Öppning / avslutning : The Bird / The Dreamer - Gästartister : BJ The Chicago Kid, ScHoolboy Q, Rapsody, The Free Nationals United Fellowship Choir, The Game, Sonyae, Talib Kweli, Timan Family Choir - Föregående album : Venice (2014)